Horses, horses, horses # 3?

Titel; Vem är du Johanna

Författare; Lin Hallberg

Förlag; Rabén & Sjögren

Jag vet inte riktigt om man kan kalla Vem är du Johanna för en hästbok? Den är så mycket mer. Visserligen har hästarna, och att vara en "hästtjej" en central roll igenom hela boken, men det är absolut ingen traditionell hästbok som vi är vana att läsa dem.

Johanna är född på Island med mamma, pappa, farmor, farfar och hästarna. Alltid hästarna. När mamman inte stod ut längre, med ensligheten och med det tysta i människorna runt omkring henne tog hon Johanna med sig och flyttade hem till Sverige.

Det går inte dag i Johannas liv då hon inte tänker på Island, resten av familjen och hästarna. För att överleva lägger hon all sin kärlek och tid på en liten mörkbrun ridskolehäst som heter Kasper. Men en dag händer det ofattbara och Kasper finns inte längre, och Johanna börjar sörja. Från början sörjer hon förlusten av Kasper, men allteftersom tiden går övergår sorgen i någonting annat. Hon sörjer någonting hon inte riktigt minns längre. Sin förlorade barndom på Island.

Sorgen övergår i ett destruktivt beteende och till slut skickar mamman iväg henne till Island och pappan. Väl tillbaka på ön som hon så länge drömt om blir det inte helt lätt att anpassa sig. Hon är inte sex år längre, det har hänt en hel del.

Jag tycker väldigt mycket om det här. Jag har läst en massa hästböcker och en hel del av Lin Hallberg (även hennes kompisserie), och tyckt om det jag läst, men jag undrar om det här inte är den bästa? Mer sådant här! Jag har ännu inte läst Adzerk - den vita hingsten, men det kommer jag absolut att göra.

Se där! Ett inlägg till i min lilla serie horses, horses, horses!

Det skär lite i mig

men jag inser att jag måste vänta lite med;

Titel; Sköra bestar
Författare; Tawni O'Dell
Förlag; Natur & Kultur

Jag har påbörjat läsningen av Sköra bestar och tycker det är bra! Riktigt bra! Men, det är kö på boken och jag hinner inte riktigt med den just nu. Det här är ingenting jag vill stressläsa så jag tar och lämnar tillbaka den nu och reserverar om den. Den som väntar på något gott...Jag återkommer!

Glad

Titel; Hitta Violet Park

Författare; Jenny Valentine

Förlag; Atrium förlag
Recensionsexemplar
Inlägget är tidigare publicerat på Annettes bokblogg

...blev jag när jag fick hem Hitta Violet Park av Jenny Valentine i brevlådan! Jag har tidigare läst den på engelska och haft med den på bokprat, och jag tycker verkligen väldigt mycket om den här boken. Liksom den andra jag läst av författaren, Broken soup.
I hitta Violet Park råkar Lucas Swain efter en sen natt, eller tidig morgon egentligen, få syn på en urna med någons aska inne på en liten rörig taxistation. Utan att egentligen veta varför så tar han illa vid sig då han får reda på att det är en gammal dams aska som finns i urnan. Lucas känner sig märkligt dragen till den gamla (döda) damen och vill inte att hennes aska ska behöva stå kvar på den lilla kvalmiga och smutsiga taxistationen. Utan närmare eftertanke ser han till att få urnan därifrån och börjar sedan leta efter ledtrådar till vem denna kvinna var. Till en början har han förstås ingen aning om att han genom att leta efter ledtrådar till Violet Parks liv, också kommer sin egen pappas försvinnande mycket nära.

Det här är en jättfin berättelse om att hitta sig själv och komma till insikt, genom att leta efter andra. Underbart inkännande och sympatiska (och också några mindre sympatiska) karaktärer, som man (läs jag!) känner att man skulle vilja träffa i verkliga livet.

Bokmässan 2012

Ni vet väl att Bokmässan har en community där det skrivs flitigt om böcker, författare och annat litteraturrelaterat året om? Det kostar ingenting att bli medlem och det går på en minut. Eller bara kika in här  och läs vad det skrivs om på Fria ord!

En Arktisk spökroman

Titel; Evig natt
Författare; Michelle Paver
Förlag; Semic

 i Evig natt lever Jack ett ensamt liv i London. Året är 1937 och det är krig i Europa. Jacks familj hämtade sig aldrig riktigt efter första världskriget där hans pappa deltog. Pappan blev aldrig sig själv efter kriget. Familjen förlorade sin inkomst och Jack fick sluta studera vidare. Han känner sig bitter, som om han aldrig har fått någon riktig chans i livet.

Nu får han dock möjlighet att följa med på en Arktisk expedition. Trots tveksamhet, främst då det gäller de andra i gruppen, bestämmer han sig för att satsa allt och följa med.

Långt, långt bort ifrån all civilisation slår de läger, vid Gruhuken, som kaptenen som tar dem dit anser vara hemsökt. Till en början bara njuter Jack av skönheten och stillheten. Men allteftersom mörkret tar vid och de andra i gruppen tvingas lämna lägret blir det värre. Han är så gott som säker på att han inte är helt ensam på platsen. Men vem eller vad är det han känner närhet av?

En spökhistoria där huvudpersonens egen skräck är det mest hemska. Berättelsen griper tag och jag är glad att jag läste Michelle Pavers första (tror jag i alla fall?) bok för vuxna. Ska bli spännande att se vad det blir nästa gång.

Så här skrev jag

på Bokmässans community för några timmar sedan;

Nu är det stopp! Inte en bok till ska med mig hem från jobbet, inte en endaste liten reservation ska göras, absolut inte några inköp (det är nästan så att jag jag önskar att det inte kommer några recensionsexemplar i brevlådan heller. Som man blir så glad för i vanliga fall). Här ska läsas av det som redan finns i hemmet. Om det ska läsas alls på ett tag...Får väl se hur det blir med det där sista förstås...Men, jag känner att jag "hetsläser"! Plöjer maniskt igenom främst ungdoms och vuxen. Bok efter bok som jag sedan märker inte fastnar riktigt. Nej, ett något lugnare lästempo ett tag framöver är nog vad jag behöver! Eller att vara ledig väldigt länge och BARA läsa! Mums.

Jag får väl se hur det går, för många bra böcker finns det! Jag ska i alla fall försöka att skriva ikapp mig lite. Alltså; mindre läsning och mer skrivande om redan lästa böcker.

Älskar - hatar

Titel; Älskar - hatar
Författare; Jenny Downham
Förlag; Blombergs
Recensionsexemplar

Älskar - hatar är en fin bok med budskapet att allting har två sidor. Det står fullständigt klart för Mikey och Ellie när Ellies bror står anklagad för att ha våldtagit Mikeys syster.

Ellie var hemma natten då det ska ha hänt. Hon pratade till och med med flickan som blivit våldtagen, och har vittnat till sin brors fördel. Framförallt pappan i familjen tar för givet att hon ska hålla fast vid sin historia, även efter det att hon börjar tvivla på vad som egentligen hände.

Mikey är ute efter att hämnas när han stöter ihop med Ellie, och utan att knappt vara medveten om det själv blir han förälskad. Ellie blir intresserad av Mikey också, men det är innan hon förstått vem han är. De hamnar i en näst intill omöjlig situation där de både vill kunna vara tillsammans och samtidigt stötta sina respektive familjer. Svåra val för vem som helst och kanske framförallt om man är inne i en förälskelse och samtidigt får påtryckningar dygnet runt om att inte svika sin bror/syster.

Över förväntan

Jag blev jätteglad när jag läste;

Titel; Tankeläsaren
Serie; De utvalda
Författare; Kristin Cashore
Förlag; Bokförlaget Semic
Recensionsexemplar

Den hade blivit liggande ett tag och för mig blir det tyvärr ofta så att ju längre en bok ligger och väntar desto trögare känns det att plocka upp den. Det kommer ju nytt hela tiden! Helt omöjligt att hänga med! Men jag är väldigt glad att jag till sist tog tag i Tankeläsaren.

Det blev en positiv läsupplevelse från början till slut. Den är snyggt skriven, spännande och med lite humor, precis som jag vill ha det. Det ska komma tre delar i serien och jag ser redan fram emot tvåan.

Det är ju en Fantasybok det här, och den handlar om Katsa som är arton år. Världen består av sju kungadömen som till största del lever i fred med varandra. Ibland föds det barn med särskilda gåvor som kallas för särlingar. Man kan se att det är en särling som fötts då de här barnen efter några år får olikfärgade ögon. Vilken gåva man föds med behöver inte märkas med en gång utan kan träda fram lite allteftersom. Alla barn som föds som som särlingar skickas som gåva till kungen i respektive land för att stå till stjänst med just sin speciella kraft.

Katsa har dödandets gåva och används av sin kung för att skrämma motståndare till att göra som kungen vill. Jag tycker det här är riktigt bra. Jag är inget stort fan av vuxenfantasy, men däremot barn- och ungdomsfantasy kan jag tycka om att läsa. Nu är det här en bok som kommit ut med både ungdoms- och vuxenomslag, så man räknar nog från förlagets sida att serien ska få även vuxna läsare, vilket jag tror är helt rätt tänkt. Det är inte en massa slag och forna tiders kungars och städers namn att hålla ordning på. Visserligen blir det något av ett uppdrag att utföra för att så att säga rädda världen, men mest krut läggs ändå på de olika karaktärerna och deras relationer. (Mitt stora undantag måste jag säga i det här sammanhanget är Tolkien! Jag tycker mycket omTrilogin om ringen!)

Något helt annat; jag ska från och med nu skriva under Förlag i början av inlägen om boken är ett recensionsexemplar. Jag har varit lite kluven och inte riktigt känt hur jag vill göra med det där tidigare. Kikar man runt på olika bokbloggar så ser man att man gör på olika sätt. Nu provar jag med det här så får jag se hur det känns efter ett tag.

Lite må bra

Titel; Ensamma hjärtan och hemlösa hundar
Författare; Lucy Dillon
Förlag; Forum förlag

Det känns som om jag har läst mycket hemskheter nu...Deckare, skräck och annat läskigt. Jag försökte komma på lite annat jag läst under året och inte skrivit om, och kom på några stycken (jag är förfärligt dålig på att skriva upp vad jag läser, fortfarande. Glömmer en hel del.) Bland annat Ensamma hjärtan och hemlösa hundar.

Rachel Fielding får oväntat ärva sin mosters hus långt ut på landet och hennes hund. Eller, hundar rättare sagt, för den här mostern har en hel kennel med upphittade och bortlämnade hundar som ingen vill ha. Tillsammans med några andra vänliga själar drev mostern kenneln och försökte hitta nya familjer till alla hundar.

Rachel Fielding åker iväg ut på landet med tanken att sälja av. Samtidigt kom det här arvet väldigt lägligt eftersom hon lyckats bli av med både jobb, lägenhet och pojkvän i ett enda svep. Självklart blir hon kvar längre än vad hon tänkt sig och självklart finns det en trevlig och snygg veterinär och självklart engagerar sig Rachel känslomässigt i hundarna, något son hon absolut inte tänkt sig från början.

På ett sätt väldigt förutsägbart och chablonartat, men väldigt trevlig läsning i alla fall. Det gör ingenting om det mesta går som man anar redan väldigt tidigt i boken. Vägen dit är helt ok, och det är inte alls någon plågsam läsning, snarare tvärtom. Jag kommer säkert att läsa Lucy Dillons nästa bok, Hundar, hus och hjärtats längtan, som kommer i januari 2012.

Tänk om man hela tiden glömde av gårdagen?

Titel; När jag vaknar finns du inte
Författare; Cat Patrick
Förlag; B Wahlström
Recensionsexemplar

Ett annorlunda upplägg, helt klart, är det i När jag vaknar finns du inte. London vaknar varje morgon och kommer inte ihåg någonting av vad som hände dagen innan. Däremot så får hon små korta minnesbilder av vad som kommer att hända i framtiden.

Hon kan alltså träffa en person på sin skola som hon ser varje dag, men inte minnas från det förflutna. Däremot kan hon minnas personen i fråga ifrån framtiden...

Låter det krångligt? Nja, lite kanske, i början, men man kommer snart in i det, och då blir det riktigt fängslande.

För att klara av att hantera tillvaron, sköta skolan, veta vad som har hänt etc. skriver London minneslappar varje kväll. Om vad hon haft på sig, vilka läxor hon gjort (och inte gjort), vem som sagt vad, vem som varit taskig osv.

I längden blir det här ohållbart, och när hon får upprepade minnen från en begravning i framtiden som skakar om henne ordentligt, så förstår hon att hon måste försöka komma till botten med varför hon är på det här viset. Ta reda på vad som egentligen hände när hon hon var fem år och hennes minne slutade fungera som andras.

Skuggvandrare

Titel; Skuggvandrare
Författare; Magnus Nordin

Förlag; Bonnier Carlsen
Recensionsexemplar

Skuggvandrare är tredje, och tror jag, sista delen i Magnus Nordins Skuggserie. Man kan säkert läsa den fristående, men jag skulle rekommendera att läsa Skuggvarelser och Blodets röst först så man får händelserna i rätt ordning. Det är absolut värt det.

I skuggvarelser träffar vi för första gången Daniel och Kira som mot alla odds blir kära i varandra. Vad Daniel inte vet när han försiktigt börjar närma sig Kira och hennes familj är att de inte är riktigt som vanliga människor. De är Skuggvandrare, människor som byter skepnad, eller varulvar.

Daniel bor på Gotland med sin alkoholiserade pappa. Det är en ganska kall och trist tillvaro han för, Daniel, med en pappa som bara bryr sig om sin nästa fylla och som dessutom tvingar Daniel att agera chaufför innan han fått sitt körkort.

Hela byn tisslar och tasslar om en udda och ljusskygg familj som flyttat in i ett gammalt ödehus i utkanten av samhället. Redan innan familjen flyttat in går det en massa historier om huset, den ena värre än den andra. Riktiga spökhistorier. Men , som sagt, redan första gången Daniel träffar Kira är det kört. Han blir häftigt förälskad och Kira likaså, även om hon till skillnad från Daniel vet att deras kärlek är omöjlig.

Man får sedan i alla tre böckerna följa deras öden, och jag tycker det här håller hela vägen. Jag är helt såld, och efter tvån kände jag mig riktigt orolig! Nordin fick det att låta så naturligt med Alfagruppen och annat att jag nästan tänkte; Jamen, det kanske är så här!? De kanske finns! Nja, inte riktigt fullt ut kanske, men näst intill. Läs och njut! Vuxna liksom ungdomar.

Döden i dina ögon

Titel; Döden i dina ögon
Författare; Rachel Ward
Förlag; B Wahlströms

Inlägget har publicerats tidigare på Annettes Bokblogg


Jem är 15 år och bor i London. Hon har blivit runtflyttad till en mängd olika fosterhem sedan hennes mamma dog när hon var 7 år. Hon har, så länge hon kan minnas, sett siffror som surrar runt alla människors ansikten. Efter det att hennes mamma dog började hon så sakta förstå att det är personens dödsdag hon ser.

Denna gåva, eller förbannelse kanske man ska säga, gör att Jem har svårt att vistas med andra människor. Hon drar sig undan, vill vara ifred. Mycket skolk gör att hon kommer efter i skolan och eftersom hon anses lite udda är hon ett perfekt offer för dem som vill ha någon att hacka på.

Nere vid floden träffar hon Spider, en kille med ännu värre problem än Jem när det gäller skola och den sociala biten. Spider bor med sin mormor, som är hans stora trygghet i livet. Jem lägger märke till att Spiders dödsdatum inte ligger särskilt långt fram i tiden. Hon tar för givet att det har någonting med hans så kallade vänner att göra. Att han ska råka illa ut när han levererar narkotika.

Jem och Spider tyr sig till varandra och efter en våldsam händelse i skolan blir de avstängda i väntan på utredning. De bestämmer sig för att ta sig en heldag på stan och beger sig in till centrala London och hamnar efter ett tag vid det nya hjulet London Eye. Plötsligt ser Jem att alla människor runt omkring dem har samma siffror, dagens datum. Hon blir rädd och drar Spider med sig därifrån. En stund senare sprängs London Eye och många människor dör. Eftersom Jem och Spider blir sedda springandes ifrån platsen strax innan explosionen blir de efterlysta, i tron att de hade någonting med attentatet att göra.

De flyr med hjälp av stulna bilar och stulna pengar, men märker snart att situationen blir ohållbar.

Det här är första delen i seien Döden i dina ögon. Tvåan heter Arvet och trean, som utkommer i mars 2012 Slutet. Arvet var lika bra som första delen och jag ser mycket fram emot att läsa trean...

Vill gärna läsa mer!

Serie; Trolldomens tre skrifter
Titel; Smaragdernas bok
Författare; John Stephens
Förlag; Semic
Recensionsexemplar

Det här tycker jag om! Man får lite Harry Potter känsla, och det tycker ju inte jag är helt fel. Det känns lite saga, lite Fantasy, lite humor, spännande och allmänt mysigt att läsa. Passar alla åldrar, också precis som HP.

Smaragdernas bok handlar om Kate, Michael och Emma som är tre syskon som skickas från barnhem till barnhem. Kate som är äldst är den enda av de tre som kommer ihåg föräldrarna och som också kommer ihåg någonting från den kvällen då de såg sina föräldrar för sista gången. Mamman väckte dem och en man kom och hämtade dem och körde iväg med dem. Det sista mamman sa till Kate var att deras föräldrar älskar dem väldigt mycket, att de skulle ses igen och att hon, Kate, skulle ta hand om sina syskon.

Nu har det gått tio år och Kate har tagit hand om sina syskon, men föräldrarna har inte kommit tillbaka. Barnhemmen de bott på har inte lyckats med att hitta något riktigt hem åt barnen så de skickas runt till olika ställen och nu var det dags igen. Det här är, enligt föreståndarinnan på barnhemmet, deras sista chans. De ska till en doktor Pym som bor på ett märkligt ställe i ett märkligt gammalt hus.

De hinner knappt packa upp sina väskor innan de råkar hitta en gammal konstig bok och kastas igenom tid och rum. Här blir det ett klassiskt Fantasy-upplägg med ett uppdrag att utföra innan man kan återvända hem till sin egen tid igen. Under resans gång får Kate dessutom en snabb glimt av en kvinna som kan vara barnens mamma.

Barnen har (precis som HP!) i början av boken inte en aning om att de besitter magiska gåvor, detta upptäcker de allt eftersom handlingen går framåt.

Smaragdernas bok är första delen i serien Trolldomens tre skrifter och jag ser redan fram emot att läsa tvåan. Hoppas det inte dröjer alltför länge innan den kommer!

Bloggambassadör för Bokmässan 2012

Nu när jag är en av Bokmässans bloggambassadörer för 2012, vilket känns både roligt och utmanande, skulle man kanske tänka nordiskt lite mer organiserat?

Jag är inte med i någon läsutmaning officiellt, men har ändå lite funderingar. Jag ska be att få återkomma med hur man kan tänkas lägga upp det hela.

Vill  man vara med i en läsutmaning kan man kolla in Bokmanias blogg och hänga på! Man märker att bokbloggare i allmänhet för det allra mesta är ute i väldigt god tid, det här läsprojektet t ex startade ju redan i oktober i år...men det går säkert bra att kasta sig med ändå.

Jag tänkte ta det lite lugnare och börja i januari, pigg och utvilad efter någon veckas ledighet. Känns som om jag behöver få in någon typ av rutin först och främst på att skriva på mässans community! Kul!

Svag is

Titel; Svag is
Författare; Ewa Christina Johansson & Kristina Sjögren
Förlag; Rabén & Sjögren
Recensionsexemplar

Jag hade missat att det fanns en första del om Siri, Sista resan, som kom före Svag is. Nu gick det bra att läsa Svag is även om jag inte läst första delen, men det är ju alltid kul att vara med från början så man lär känna karaktärerna från grunden.

I svag is dras Siri in i en härva av hundtjuvar, kamphundar och annat otrevligt. Det är inga smågangsters hon råkar på, och det blir farligare än vad hon först tror. Det är spännande och det händer saker nästan med en gång i boken. Det är djur som far illa, vilket kan var bra att veta om man har ont av att läsa om sådant. Det ser man i och för sig redan av baksidestexten.

Jag får lite Afrodite-vibbar av Iris. Tuff tjej som är lite kantig, nyfiken och som inte drar sig för att ge sig in i lite farliga situationer.

Svag is kan nog få många läsare, om det inte är så att en del drar sig för att läsa pga att hundarna far illa. Vad jag saknar är lite mer om Iris familj, men det kanske man får reda på i den första boken. Det verkar vara lite av en trend i barn- och ungdomsdeckare att barnen/ungdomarna får kontakt med en speciell polis, som de sedan har fortsatt kontakt med i efterföljande delar. Lite sympatiskt tycker jag.

Ojdå

Jag har ju skrivit tidigare att mina inlägg här på bloggen släpar väldigt om man jämför med vad jag faktiskt läser. Nu ser jag också att jag inte alls verkar följa min egen plan om vilka inlägg som står på tur, enligt min fina lista i vänstermarginalen...Får försöka uppdatera en liten aning tror jag bestämt.

We'll always have summer

Titel; We'll always have summer
Författare; Jenny Han
Förlag;  Simon & Schusters Children's Publishing

Det var nästan så att jag inte ville att den skulle ta slut. Jag vill inte avslöja för mycket, men slutet kändes på många sätt lika mycket som en början som ett slut. Samtidigt som jag är ett verkligt fan av serier som verkligen har ett slut, på riktigt, och inte bara fortsätter i all oändlighet, så känns det som om jag gärna vill ha en fortsättning på det här. Jag vill veta vad som händer!

De två första delarna i serien har jag läst på svenska, vilket jag nästan ångrar lite då jag läste tredje delen på engelska. Inte för att jag tycker det har varit dåliga översättningar, tvärtom, utan för att att det ju alltid hur bra översättningar det än är finns nyanser i språket som går förlorade. I We'll always have summer så tyckte jag att det var mer humor än i de två tidigare delarna. Ni vet den där lite stillsamma humorn som jag gillar så mycket, och jag misstänker att den är grymt svår att få till i en översättning.

Handlingen lite kort (utan att för avslöja för mycket!); Belly och Jeremiah är fortfararnde ett par. De går på samma college och Belly trivs bra med det här arrangemanget. Däremot finns det andra i hennes närhet som har invändningar. Bland annat Bellys mamma som tycker att collegetiden borde vara en tid då man knyter nya kontakter och inte enbart tillbringar all sin fria tid med sådana männsikor man känt i hela sitt liv.

Conrad ser de inte mycket av. Han håller sig borta, kommer bara på korta besök för att försvinna lika snabbt som han dök upp. Belly själv känner sig fortfarande lite skakig när han är i närheten. Lika säker som hon känner sig på sina känslor för Jeremiah, lika osäker känner hon sig inför Conrad.

När Belly och Jeremiah vid en familjemiddag annonserar en nyhet som kommer som en fullständig överraskning för alla närvarande, skakar de om tillvaron för sina nära och kära så att det blir svårt att återgå till det normala.

Väldigt fin och lätt beroendeframkallande är den här ungdomsserien av Jenny Han. Hett tips till alla (självklart även vuxna!!) som inte har läst den ännu.

Första delen i derien

Andra delen i serien

Spännande och roligt uppdrag 2012!

Det känns lite pirrigt, men mest roligt att vara en av Bokmässans bloggambassadörer för 2012! Jag ser fram emot inspirationsträffen i februari där man får träffa de andra bloggarna.

Undrar om man kommer att känna sig extra laddad och extremt väl förberedd när det väl är dax för Bokmässan 2012? Vi får väl se. Fram tills dess så kommer det i alla fall att bli en del inlägg här på bloggen om mässan.

Glöm inte att gå in på Bok & bibliotek's community! Det finns en massa kul att läsa och en rad diskussioner och trådar att följa.

Tänkvärt

Nu köper jag inte alls lika mycket böcker som tidigare, långt därifrån. Dels för att det dimper ner finfina recensionsexemplar i brevlådan och dels för att jag arbetar som bibliotekarie. Men några blir det ju, lite då och då. Jag ska villigt erkänna att när jag handlar böcker så blir det i kanske åtta fall av tio att jag klickar hem från nätet. Men jag tänker ofta att man självklart ska stödja den fysiska bokhandeln. Om vi vill ha dem kvar. Och det vill vi ju gärna. Snodde den här länken av Calliope Books. Fina bilder på dels bokhandlar och dels bibliotek och bokmärken. Bland annat bilden på Shakespeare o co. i Paris. Åh, vad jag skulle vilja besöka den butiken någon gång...

Sankta Psyko

Titel; Sankta Psyko
Författare; Johan Theorin
Förlag; Wahlström & Widstrand
Recensionsexemplar

Jag vet inte riktigt om jag tycker det här är bra. Eller jo, det är nog bra, fast inte jättebra... Rätt kusligt är det, läskig att läsa på vissa ställen, som det ju gärna blir när det är barn inblandade.

Om man ska jämföra, eller ha någon favorit av Theorin, så är det helt klart Skumtimmen för min del. Den minns jag som helt beroendeframkallande, och att jag sträckläste. Så känns det inte alls med Sankta Psyko. Mer då som att, jaha, det var det det.

Nu visste man ju redan från början om att det inte handlade om en roman till som utspelar sig på Öland, och att det här kanske var något helt annat, så mina förväntningar var inte jättehöga även om jag var rätt nyfiken efter att ha läst bland annat baksidetexten. Jag hade nog hoppats på mer skräck tror jag, det blev ett lite lamt slut. Det gick så fort och kändes som lite platt fall.

Lite kort om handlingen: Jan Haugen söker ett vikariat på förskolan Gläntan. Barnen på Gläntan har minst en av sina föräldrar på Sankta Patricias regionklinik som ligger bakom murarna bredvid Gläntan. Sankta Patricia, med öknamnet Sankta Psyko, är ett sjukhus för psykiskt störda våldsbrottslingar. En av uppgifterna för personalen på Gläntan är att eskortera barnen då de ska träffa sina föräldrar.

Jan trivs med sitt arbete och är bra med barnen, men vad ingen vet är att han hade en baktanke då han sökte tjänsten, som har att göra med hans eget förflutna.

Som sagt, det här är ingen fullträff för mig, och mycket tror jag beror på att jag inte får någon relation till Jan Haugen. Man behöver ju inte sympatisera med eller ens tycka om en karaktär i en bok, men det underlättar om man känner någonting. Om man blir berörd på något vis. Eller åtminstone störd eller förvirrad. Jan Haugen lämnar mig mest oberörd. Jag tycker han är lite kuslig och jag tycker lite synd om honom, men inte tillräckligt.

Hur som helst så kommer jag säkert glatt att läsa nästa Theorin, vare sig den utspelar sig på Öland eller inte!

Jag gick omkring med ett fånigt leende på läpparna

ett bra tag efter det att jag läst;

Titel; Tio vilda hästar en räknesaga
Text; Grethe Rottböll
Illustratör; Lisen Adbåge
Förlag; Raben & Sjögren
Recensionsexemplar

Helt ljuvliga illustrationer och en rolig, lite lagom sorglig rimsaga, där allt blir bra på slutet! Upplägget att man först räknar neråt för att därefter räkna upp igen, tycker jag är helt genialt, plus att de får med hur man är en bra kompis, att man ska hjälpa varandra och att alla har olika egenskaper och förmågor. Det här vill jag ha mer av!

Det gick min ära förnär

en aning, när jag började läsa;

Titel; The twilight time
Författare; Karen Campbell
Förlag; Hodder Paperback

Jag läser ganska mycket på engelska. Jag gillar att läsa på engelska och brukar inte ha några problem med språket. Men, när jag började med The Twilight time kändes det väldigt tungt. Handlingen utspelar sig i Glasgow och det var en hel del dialektala ord och uttryck som jag ärligt talat inte hängde med i alls...Men! Skam den som ger sig. Det kändes ju att det här var någonting bra, någonting som jag väldigt gärna ville läsa, så jag kämpade på. Jag tog några pauser från boken där i början, och sedan rätt som det var, så flöt det på.

Och glad är jag för det, för hjälp vad jag gillar det här. Jag ser mycket fram emot att läsa de andra delarna om Anna Cameron och de andra inom poliskåren i Glasgow. Nu har jag ju dessutom "hört" från en säker källa att Jamie sitter i fängelse i början av andra boken, och det gör mig ju inte mindre nyfiken precis!

Lite kort om handlingen; Anna Cameron arbetar vid "the Flexi unit" vid polisen i Glasgow. På sin första dag där, som någon sorts avdelningschef, upptäcker hon att hon bland andra, ska arbeta tillsammans med Jamie, en gammal älskare sedan polishögskolan.

Jamie i sin tur lever numera tillsammans med Cath, den kvinna som han en gång lämnade Anna för. Det finns något ouppklarat i luften omkring Jamie och Anna, och i och med att de arbetar med Glasgows undre värld, en brutal sådan, blir både de fysiska och de psykiska påfrestningarna enorma.

Cath, som även hon har arbetat som polis är hemma med hennes och Jamies första barn. Hon känner sig lämnad utanför och ser sin chans att visa att hon inte är helt ute för räkning när Anna efter en misshandel i tjänsten hamnar på sjukhus och helt utelämnad tar hjälp av Cath, även om hon innerst inne vet att det inte är moraliskt försvarsbart.

Väldigt välskrivet, komplext beskriva personer och ruskigt spännande. Även om jag tänker lugna mig något innan jag tar mig an tvåan, så är det inte för att jag inte egentligen vill slänga mig över den med en gång, utan för att det finns annat i högarna som ropar på mig. Men, till jul kanske? Hoppas det.

En liten smula underbar

Titel; En liten smula underbar
Författare; Dawn French
Förlag; Printz publishing

Nu var det ett tag sedan jag läste En liten smula underbar, och ett tag sedan den mysiga bokcirkelkvällen då vi diskuterade boken. Jag vet ju att jag aldrig ska vänta för länge med att skriva om böcker jag läst! Vissa böcker liksom lägger sig tillrätta på något vis och vill inte alltid komma fram och bli sådär klara och tydliga igen, som de var precis då, vid läsningen.

Nu är dock fördelningen lästa böcker/böcker jag bloggat om fruktansvärt skev. Det handlar säkert om en sisådär tjugo böcker jag tänkt skriva om, men helt enkelt inte riktigt hunnit med. Får väl se hur det blir framöver, om man kanske kan hinna ikapp litegrand i alla fall...

Så, En liten smula underbar. Jo, den har ju också bleknat något i minnet, men jag kommer ihåg mer och mer ju mer jag sneglar på omslaget av boken som ligger här bredvid mig. Vad jag minns allra mest är att jag hade skyhöga förväntningar på den här boken. Jag ville verkligen tycka om den. Jag gillar Dawn French, jag gillar Jennifer Saunders, och jag fullkomligt älskade Helt hysteriskt när den gick som TV-serie.

Nu blev det inte sådär ohejdat positivt. Inte så att jag blev jättebesviken, absolut inte, men det blev inte någon riktig fullträff. Det började med att jag störde mig lite på språket hos dottern, 17 åriga Dora. Jag tyckte inte det kändes naturligt. Jag är nog lite skadad här tror jag, i o m att jag läser så mycket ungdomslitteratur. Det märks direkt när det är en vuxen som försöker låta som en tonåring. Det kan bli riktigt jobbigt att läsa. Så var det inte här, långtifrån, men det var ändå så jag reagerade och inte kände mig helt bekväm i de kapitel där det var Doras röst man hörde. Själva upplägget annars är bra, och jag tyckte väldigt mycket om sonen, Peter 16 år. Peter som bara lyssnar till namnet Oscar, efter Oscar Wilde, eftersom han är helt övertygad om att han på något sätt bär Wildes ande inom sig.

Sedan var mormodern en favorit, som fanns där för hela familjen och lyssnade och stöttade. Ett annat stort plus var att alla recepten på mormoderns goda kakor (alla i familjen hade sin egen favorit) finns med i slutet av boken. Man borde verkligen prova att baka någon av dem någongång...Kanske en kväll när jag skrivit ifatt mig på bloggen! Typ augusti 2015?

Handlingen är den att Mo, snart 50, är på väg in i en livskris som hon inte riktigt vet hur hon ska hantera. Det handlar väl egentligen mycket om bekräftelse och att se det fina som finns mitt framför näsan, istället för att kika längre och längre bort. Poängen i den här boken är nog den att Mo till slut, när några misstag är gjorda, när en del personers känslor är sårade och när en del personer börjar se klarare igen, så har Mo en underbar familj som faktiskt älskar varandra och stöttar varandra genom livet.

Det var en mysig bok att läsa, men den gav mig inte någon direkt mersmak. Jag vet inte riktigt om jag läser nästa Dawn French. Och en nästa Dawn French tror jag absolut det blir.

Getingsommar

Titel; Getingsommar
Författare; Denise Mina
Förlag; Minotaur
Recensionsexemplar

Sara ligger helt utmattad och sover i sin säng i sitt gamla flickrum i föräldrahemmet, när hon hör någonting på nedervåningen. Två unga pojkar kommer in i hennes sovrum och efter ett tag föstår hon att de fakiskt är ute efter att skada henne på riktigt, eller kanske något ännu värre. Hon får panik och gör en rusning mot dörren. Hon blir knuffad, faller i trappan och blir därefter brutalt misshandlad till döds.

Innan hon dör ser Sara en man hon känner i en av pojkarnas ansiktsdrag. När hon konfronterar honom med detta märker hon att han blir störd, men inte mer än att han fortsätter med det han kommit för att göra. Det är förbryllande att de flera gånger frågar var barnen är. Varje gång svarar hon att hon inte har några barn, men de frågar igen och igen.

Det här är upptakten till Denise Minas Getingsommar, som är riktigt bra. Klasstillhörighet beskrivs fantastiskt bra. Snobbism, inte bara från överklassens sida utan från alla typer av samhällskikt. Det är otroligt lyhört och välformulerat. Man får som läsare höra alla sidors version av olika händelser och skeenden vilket gör berättelsen mer komplex.

Det konstiga, och samtidigt lite obehangliga är att jag känner sympatier med framförallt en av killarna boken igenom. Jag vet ju från första stund vad de gjort, men jag vet inte riktigt säkert vem som gjorde vad. Hela tiden hoppas jag (vilket säkert är tänkt så) att det inte är den ena av dem. Jag hoppas att han var den som stod bredvid. Visserligen medskyldig, men inte ansvarig fullt ut till det obeskrivbara som hände. När jag sitter och skriver det här känner jag att jag måste nog läsa om de sitsta sidorna, så jag inte missade något. Var det så att den ena av pojkarna var så ofattbart förutseende och grym redan direkt efter mordet på Sara, att han förberedde sin omgivning så att han själv skulle slippa undan?

Jag har inte läst så mycket Denise Mina tidigare, men blir väldigt sugen på att göra det efter att ha läst Getingsommar. Jag vet att vid något tidigare tillfälle så kändes det inte alls rätt, men så där kan det ju vara. Att en bok som man testat för flera år sedan och itne kommit igenom helt plötsligt är kanonbra att läsa. Det känns som om det är på det viset med Denise Mina och mig. Åtminstone så hoppas jag att det är så.

Augustnomineringarna 2011

Lite sent, jag vet, men det har varit lite mycket nu...

Jag blev så glad när jag såg att Viveka Sjögrens I den tysta minuten mellan var nominerad. Den är en av mina absoluta ungdomsfavoriter i år. Vad tycker ni om nomineringarna som man kan läsa mer om här?

Mysig kväll i höstrusket

Tack Linda på What you readin? och er andra som jag träffade för första gången igår med bokcirkeln. Det var riktigt mysigt och jag ser fram emot att läsa och prata om Mary Shelleys Frankenstein! De andra som var med var; Joanna på Och dagarna går, Camilla på Rainred.blogg.se, och Bea som inte har någon blogg. Ännu?

Vi Fairtradefikade och pratade om Dawn French; En liten smula underbar, som det kommer ett inlägg om vid annat tillfälle.

Och brödet VAR verkligen gott!

Vad synd

att det finns så många riktigt dumma vuxna i

Titel; Det gömda huset
Författare; Vanja Persson
Förlag; Magic Wonders

Annars är det en riktigt bra, lite spännande och mystisk historia. Men åh, vad trött jag blir på dumma, mjäkiga och mesiga vuxna i en del böcker för barn. Här är det Ninni som har flyttat med mamma och lillasyster till mammans nya mans hus. Hon får tränga in sig tillsammans med lillasyster, som hon visserligen tycker mycket om, men som blir otroligt särbehandlad av mamman och pappan. Av pappan för att det är hans riktiga dotter, vilket Ninni inte är, och av mamman för att hon antingen inte förstår eller inte ser vad som pågår, eller för att hon inte har något att sätta emot, om det är han som har pengarna? Men vilken mamma skulle inte reagera om äldsta dottern inte får följa med på McDonalds utan får käka müsli istället? Eller som inte får vara på Fritids med sina klasskompisar för att hon ska passa lillasyster när pappan egentligen bara tittar på TV? Hmm, inte helt trovärdigt.

Och fröken i skolan sedan. Hjälp! Urtypen av stenåldersfröken, som det förhoppningsvis inte finns så många kvar av. Som säger t ex; "-Jag vet inte vad du är van vid, men på den här skolan sover vi inte på lektionerna, fortsatte läraren" (s. 22) , "Jag ska nog hålla ögonen på dig. Du ska inte tro att du kan komma hit och försöra stämningen i klassen." (s. 41) "Ja, det ser man vad du är för sort......Dig behöver man hålla extra koll på." ( s. 41)

Men, om man bortser från de chablonartade dumma vuxna karaktärerna är det som sagt en riktig bra historia. Ninni hittar vid ett av sina ensamma strövtåg ett gammalt fallfärdigt hus där det bor en gammal tant. Först blir hon rädd och vill bara springa därifrån, men tanten drar iväg med henne in i huset och ger henne ett uppdrag att utföra. Det här uppdraget, som Ninni från början inte alls förstår sig på eller bryr sig om för den delen, gör så att saker och ting börjar ändra sig. Ninni får t ex en kompis i skolan, och hon vågar säga till sin pappa att hon faktiskt vill fira sin födelsedag på den faktiska dagen.

När det sedan visar sig att huset faktiskt inte finns utan är rivet sedan länge och att flickan som bodde där omkom i en bussolycka för längesedan blir det både mystiskt och spännande. Bra att läsa om man går i fyran, femman eller sexan tycker jag.

Flyga högt

Titel; Flyga högt
Författare; Katarina von Bredow
Förlag; Rabén & Sjögren

I Flyga högt, som för övrigt har vissa drag gemensamt med Tusen gånger starkare, får vi följa berättelsen via Vendela som precis har börjat nian. Egentligen är hon rätt nöjd med att skolan har börjat igen efter sommarlovet, även om det inte är någonting hon skulle erkänna om  någon frågar. Men faktum är att hon har längtat lite efter vardagen. Att träffa alla klasskompisar igen, framförallt Tove, Nils och Loke, som tillsammans med Vendela har bildat sin egna lilla fyrklöver. Underförstått är att Tove och Loke är intresserade av varandra, och skulle det inte vara helt perfekt då om också Vendela och Nils skulle bli ett par? Vendela tror nog att hon är kär i Nils. Hon är nästan säker. Däremot känner hon sig inte lika säker på Nils känslor för henne. Det händer ju liksom ingenting? Trots att funnits flera tillfällen där det verkligen varit läge för någonting att hända så har Nils aldrig gjort något drag. För att han inte vill eller för att han inte vågar? Vendela vet inte riktigt, men hon vet att hon börjar tycka att det är lite frustrerande att allt bara lunkar på som vanligt.


I klassen, som säkert ser ut som en ganska vanlig nia i Sverige 2011 skulle jag tro, är det en viss bestämd ordning som råder. Vissa har ledarroller och bestämmer i stort sett allt som händer. Det de säger är lag, och de andra anpassar sig. Sedan finns det andra grupperingar, men också några ensamvargar. De som inte ingår i någon tight grupp. Detta behöver inte betyda att man är mobbad, även om det kan göra det. I Lines fall gör det det, absolut. Hon har allid varit mobbad, så länge ett de andra inte ens funderar över det längre. Även om man inte mobbar själv så gör man inte heller någonting för att få de andra att sluta.


In i detta kommer Silja. Silja som struntar fullständigt i alla underförstådda koder och regler som gäller. Eller, rättare sagt, underförstådda koder och regler är ingenting som råder över Silja. Hon sätter sig över sådant trams. Varför skulle hon böja sig? Varför skulle hon inte kunna sätta sig på vilken stol hon vill i klassrummet? Den står ju tom? Och varför skulle hon inte kunna prata med vam hon vill? Siljas ankomst i klassrummet får enorma följder. Ordningen rubbas fullständigt. Det blir oroligt och förvirrat, samtidigt som det får vissa i klassen att börja fundera över hur det egentligen står till.


På grund av olika händelser får Vendela och Silja en bra kontakt, och Vendela lockas, även om hon inte riktigt vill erkänna det för någon och allra minst för Tove som har varit negativt inställt till Silja från allra första början, av Siljas rättframma sätt. Hon ser också sin egen relation med Tove ur ett nytt perpektiv när Silja påpekar viss saker. Inte så att Vendela plötsligt förstår att det är Tove som styr och hon som följer, för så är det inte, men kanske att de är så vana vid att ha varandra att de börjar ta varandra för givet?


Mycket ställs på sin spets efter en fest dit Vendela har följt med Silja och Sven i klassen utan att tala om det för Tove, Loke och Nils. Inte heller har hon varit helt ärlig hemma, utan tvärtom mörkat ganska kraftigt vart hon ska och med vem. Vendela får alldeles för mycket att dricka, kräks och slocknar i ett främmande hus och det blir självklart ett jätterabalder när hon inte kommer hem på hela natten. Hennes föräldrar ringer runt och väcker folk tills de får reda på var hon kan vara. De åker dit och hämtar henne och allt kommer naturligvis fram. Den här händelsen i kombination med att flera tjejer i klassen försöker sätta dit Silja för stöld gör att ordningen rubbas ytterligare när vissa personer efter mycket om och men faktiskt vågar stå upp och säga emot, och säga som det är.


Inte vet jag, men det känns som om Bredow har gjort sin research grundligt. Språket känns äkta och man får en känsla av att hon granskat olika roller i klasser hon besökt riktigt ordentligt. Det tar tid att hitta mönster som utomstående vuxen i en klass (för vuxna som jobbar dagligen i klassen också i och för sig). Det är alltid stämningar och händelser man som vuxen helt enkelt inte upptäcker. Men, ju längre tid man observerar desto mer får man självklart syn på. Om Bredow inte tillbringat någon längre tid i en klass eller flera så tycker jag att hon döljer det bra!


Flyga högt har hög igenkänningsfaktor och kommer säkert att hitta många, många läsare som de flesta av Bredows böcker. Unga läsare såklart, men jag skulle önska att även föräldrar, pedagoger och andra som dagligen träffar unga hemma eller i sitt arbete skulle läsa den. Det är intressant och viktigt att få syn på de olika skikt som finns i en grupp ungdomar som dagligen sitter tillsammans i ett klassrum under flera timmar om dagen. Mycket kan hända, och mycket händer också, som inte har med skolarbetet att göra men väl med välbefinnandet hos våra ungdomar.


Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen; Många fler vuxna borde läsa ungdomsböcker! dels för att få en inblick i hur unga lever och vad de gillar att läsa, men också för att det finns så mycket som är bra och förtjänar att läsas för sin egen skull! Det här skulle vara en perfekt ungdomsbok att börja med som vuxen läsare. Låna eller köp och börja läsa!

Söta pojkar?

Titel; Söta pojkar är bara på låtsas
Författare; Moa Eriksson Sandberg
Förlag; Rabén & Sjögren

Söta pojkar är bara på låtsas är, efter vad jag förstår, delvis självbiografiskt. Vissa händelser och personer är sammanslagna men allt i boken ska ha hänt vid ett eller annat tillfälle. Det är ganska självutlämnande och ett typexempel på det där som jag skrivit om tidigare, hur jobbigt det måste vara om man inte helt kan bortse ifrån att ens närmaste kommer att läsa det man skriver.

Jag kollade runt lite efter Moa Eriksson Sandberg på nätet, och hittar henne som skribent men inte skådespelare. Kanske hoppade hon av utbildningen, eller bara ångrade sig efteråt.

Jag tror att boken kan tilltala en del unga, framförallt tjejer. Tjejer/killar som tycker det kan vara svårt, men helt OK att ta för sig i tillvaron. För även om man gärna vill vara den den där öppna tjejen/killen som går sin egen väg och som inte bryr sig så mycket om vad andra tycker, så kan det vara svårt i praktiken. Framförallt när man är 16 år, då man å ena sidan brukar tycka att man kan och vet allt, och å andra sidan ofta känner sig helt ute och vimsar utan en aning om hur man ska göra och vad man ska säga.

Jag kände som vuxen läsare att det var aningen egocentriskt. Men, det är ju så i den åldern. Man är ofta lite ego. Sådant som betyder mindre ju äldre man blir får enorma proportioner. Det är väl lite så det ska vara, och det måste absolut tas på allvar. För det ÄR verkligen viktigt där och då.

Handlingen är lite dagboksaktig, även om vi inte får datum innan varje kapitel, så följer man Ellas skolår kronologiskt. En stor fråga i boken är den som jag nämnde tidigare, att det är svårt att lägga sig på rätt nivå när det gäller att ta för sig. Särskilt om det gäller sex och man är ung tjej. Samtidigt som man tycker att man som tjej ska kunna göra precis som killarna gör, så oroar man sig lite i alla fall för att verka slampig. Ella letar efter kärleken, men det är lite oklart vad hon egentligen är ute efter. Något mittemellan långvarigt förhållande och bara en natt. Hon vill inte binda sig, det känns för tidigt, men hon vill ända träffa någon att vara med ett längre tag. Nu blir det inte riktigt så, utan mer hattigt, med några olika killar som hon alternerar mellan. Det känns mest jobbigt för henne själv.

Vad jag tycker kommer fram bra i boken är det dramatiska. Händelserna och känslorna med utropstecken!!! Hur dramatisk man kan vara när man är 16 år och allt blir så stort. Går man då teaterlinjen förmodar jag att det blir ännu mer drama, drama, drama. Men även om man inte gått teaterlinjen så tror jag att många känner igen sig i de yviga gesterna och pendlandet i humör. Just igenkänninngsfaktorn är nog också bokens styrka för unga läsare. Man behöver ju inte känna igen sig i allt för att få en känsla av hur det var att var Ella under de där åren.

Affektion

Titel; Affektion
Författare; Martin Jern
Förlag; Rabén & Sjögren

Affektion var en riktigt svår bok att läsa. Med risk för att avslöja för mycket så måste jag ändå skriva att slutet var hemskt. Riktigt hemskt. Sista meningarna, när man får helt klart för sig vad som verkligen hände var som att få en kalldusch. Jag hade nog ändå hoppats någonstans att jag hade fel, att det kanske inte var riktigt så illa som det verkade. Det är illa nog med fulla tolvåringar, att de sedan utför hemska handlingar när de är påverkade är ännu värre.

Kate är sexton år och har precis flyttat till sin syster i Malmö för att få en omstart. När hon var tolv hände det något fruktansvärt och en av klasskompisarna, Zara, hittades död. Efter den här tragiska händelsen har Kate levt ett destruktivt liv med alkohol, sex och droger. Fram till Zaras död hängde hon jämt ihop med Ali, de var oskiljaktiga. Nu träffas de inte så ofta men har kvar starka band emellan sig. Det ligger någonting riktigt hopplöst i att veta att allt är försent även om man bara är 16 år, och Kate står inte ut med sig själv och tankarna på vad hon upplevt och gjort. Vilket gör att hon inte kommer ur den destruktiva virvelvind hon befinner sig i. Hon är så trasig, känns det som, så hon kan absolut inte se någonting bortom ångesten som hon alltid bär med sig

Det här är, som märks, en svart roman med inte många, om ens några ljusglimtar. Det är hemskt att föreställa sig tjejernas liv redan innan olyckan, och ännu värre efter. Man vill inte ta det till sig. Men, det är en bra bok. Det är tungt att läsa men jag hoppas att många vuxna hittar fram. Nästan hellre vuxna läsare, vuxna som har någon form att kontakt med ungdomar. Ändå så funkar språket bra för ungdomar skulle jag tro. Det är välskrivet, rättframt, absolut inte tillrättalagt och det klingar inte falskt. Som när vuxna skriver som de tror att ungdomar pratar och det låter hemskt.

Mitt perfekta liv

Titel; Mitt perfekta liv
Författare; Sarah Dessen
Förlag; Rabén & Sjögren

Macy försöker genom att kontrollera och planera allt i tillvaron som överhuvudtaget går att kontrollera, hantera sin sorg över pappans alltför tidiga död. Det var under en joggingrunda som han fick en hjärtattack och dog. Macy såg honom ramla ihop, men hann inte riktigt fram. Hon brottas med dåligt samvete över att hon inte var på plats. Pappan hade varit inne hos henne på morgonen och försökt att få med henne ut på en löptur. Hon sa nej och drog täcket över huvudet och försökte somna om innan hon ändrade sig och stack iväg ut efter honom. Bara för att få se honom signa ner och dö.

Jason, Macys pojkvän är ett led i att bli perfekt. Han har verkligen koll på allt, precis allt. Här lämnas ingenting åt slumpen, ingenting görs utan en orsak. Inte heller har man en flickvän som inte passar in i detta in i minsta detalj planerade liv. Här åks det på sommarläger för ovanligt skärpta och ambitiösa ungdomar och här arbetas det extra på biblioteket. Det är en trygghet för Macy att anpassa sig i allt detta. Det är skönt att ruta in sitt liv. Även mamman har gått överstyr i sin oförmåga att hantera sorgen. Hon arbetar istället för att sörja, och i den stressen finns inte något utrymme över att upptäcka att Macy inte mår bra. Den som reagerar är storasyster som inte längre bor hemma.

När Jason är på sitt sommarläger har han ordnat så att Macy ska ta hans plats på biblioteket. Det tar bara en kort stund första dagen innan Macy inser att det kommer att bli en lång och snudd på outhärdlig sommar. De två tjejerna som hon ska jobba med avgudar Jason och Macy känner det som om det tar dem ungefär två minuter att syna hennes bluff och att inse att hon inte alls är den där samlade personen med stenkoll på läget som hon försker vara. De avskyr henne från första stund och låter henne märka det, de hanterar henne som luft och gör allt arbete själva, så det enda Macy kan göra är att sitta rätt upp och ned på sin stol vid informationsdisken och vänta på frågor hon aldrig får.

Mamman är mäklare och är inblandad i planerandet och byggandet av ett helt nytt område med villor, och under en visningskväll av projektet träffar Macy på Wes och de andra som arbetar i cateringfirman mamman har anlitat för kvällen. När det gäller cateringen så är kvällen snudd på katastrof. Det är en helt kaotisk stämning i köket. Mat glöms, brickor tappas och det råder allmän oreda. Macy blir förskräckt för hon vet ju att ingenting annat än perfektion duger åt mamman. Förskräckt men helt fascinerad av människorna som arbetar. Där råder en familjärt avspänd stämning, trots slitet och stressen. Man ser varandra. även om man hälften av tiden skriker åt varandra. Det här är någonting som är så helt annorlunda mot vad Macy är van vid, och ett frö planteras när hon blir erbjuden att jobba extra i cateringfirman.

Sakta men säkert börjar Macy sin väg tillbaka till sig själv, trots protester från mamman, som helst vill att Macy ska fortsätta med sitt jobb på biblioteket, satsa på skolan och definitivt inte tillbringa mer tid med människorna från cateringfirman.

Macys nya vänner bär också de på en stor sorg, mamman till några av dem, som också var syster till kvinnan som driver firman, har gått bort. men istället för att tiga i sin sorg agerar de ut den. Kanske lite väl mycket ibland, men Macy inser att det finns andra sätt än hennes eget och hennes mammas att sörja på. Hon börjar också se sig själv, sin mamma och deras liv genom andra ögon, vilket kanske inte är helt igenom smickrande.

Mitt perfekta liv är en underbar bok, med som alltid när det gäller Sarah Dessen, mycket väl sammansatta personligheter. Hon gör dem levande, varma och mänskliga och hon ger dem fel och brister likväl som positiva och fina egenskaper. Har ni inte läst Sarah Dessen tidigare så börja nu! Det finns än så länge två böcker översatta till svenska; Mitt perfekta liv och Mycket mer än så. På engelska finns många fler så det är bara att sätta igång!

En goding till

Titel; Någons hjälte
Författare; Mårten Sandén
Förlag Rabén & Sjögren

Åh vad kul att läsa riktigt bra Hcg! Alltså, böcker för "mellanstadiebarn". Som ju inte finns längre eftersom vi numera har tidigaredel och senaredel... Hur som helst, jag läser ju mest ungdomsböcker, förutom det jag läser för egen del, men en och annan barnbok hinner jag med också. Framförallt nu när jag har lite bokprat med yngre elever. Det är så himla kul när man hittar de där riktiga pärlorna. Och det finns ju några stycken!

Boken om Ville i förra inlägget är en ny given favorit och här kommer en till; Någons hjälte av Mårten Sandén. Jag småskrattade boken igenom och blev helt betagen av huvudpersonen Victor Stenhammar alias
mr Vic. Victor är en helt underbar kille i sexan på Backalundsskolan. Han har en storasyster som heter Gabbi och två småbrorsor, Hampus och Rasmus. Gabbi går i nian och är lite läskig. Det är inte bara Victor som tycker det, utan de flesta av eleverna på skolan. Till och med supersnygga, supercoola och som det visar sig jättesnälla Lina Davidsson i 7D. Lina Davidsson som Victor är hemligt förälskad i och som han aldrig i livet skulle våga prata med.

Nu är det dags för skolans årliga Stjärncabaré, som ingen mer än Lina (som inte bara är supersnygg utan sjunger bra också) någonsin anmäler sig till. Victor både vill och inte vill. Han är riktigt duktig på att trolla, men är rädd att han ska göra bort sig för tid och evighet om han får för sig att ställa upp i cabarén.

Samma dag som anmälningstiden till cabarén går ut, får Victor sig en överaskning som heter duga när han kommer hem. Storasyrran nästan slänger in honom i bilen och iväg bär det till ett barnkalas där mamman har lovat att Victor ska trolla...Victor har lyckats förtränga det hela och blir mycket förvånad över att det redan är dags. I bilen lyckas Gabbi och Victor blanda ihop sina väskor, och det är när Viktor efter kalaset och trolleriet (som gick oväntat bra!) upptäcker detta som det ena avlöser det andra. Victor hamnar i situationer han aldrig trodde han skulle befinna sig i, och det är med nöd och näppe han klarar sig ur dem. Med god hjäp från oväntat håll ska tilläggas.

Det är alltid svårt att hitta roliga böcker när någon frågar efter det. Det är ju Bertböckerna såklart, och några till, men de är inte många. Nu har jag en till som jag lugnt kan plocka fram.

Monstergäddan

Titel; Ville och monstergäddan
Författare; Martin Jonols
Förlag; Bergs

Vad synd att omslaget är så trist, för det här är en riktigt bra bok för 9-12 åringar.

Jag hade inga förväntningar alls när jag började läsa Ville och monstergäddan, jag kände bra att jag behövde läsa in mig på lite böcker som skulle funka i en femma som jag skulle ha bokprat med, och att jag ville ta med lite nya titlar. Jag blev positivt överaskad redan från första sidan och satt sedan med ett leende på läpparna boken igenom.

Den är sådär lite stillsamt humoristiskt skriven. Det kan bli helt fel, men här blir det helt rätt. Väldigt fina personteckningar, ett språk som flyter och en handling som driver lagom mycket framåt.

Boken handlar om Ville som bor med pappan och storebrorsan efter det att mamman flyttat. Det var väl lite det som saknades, om man ska klaga på någonting, att man inte fick veta lite mer om mamman. Men det är ju faktiskt inte henne det handlar om här, utan om Ville, pappan, brorsan Kalle, Anja och Linnea.

Efter att ha varit rätt deppig ända sedan skilsmässan kommer pappan plötsligt hem med fin skjorta, försöker sluta svära och börjar träna. Ville blir så klart misstänksam, och det visar sig snart att pappan träffat en ny kvinna, Anja. Det ena leder till det andra och plötsligt befinner sig Ville tillsammans med pappan, Anja och Anjas dotter Linnea i en trång volvo på väg upp till Hälsingland där de ska fira semestern. Med på resan är också Anjas hund som lider av dålig mage.

Det är ju ett klassiskt upplägg med två familjer som ska samsas och bli en, och ungdomar som inte alls vill vara långt ute på landet för att allt är jättetrist, men som efter ett tag kanske börjar tycka det är lite kul ändå. Med det fungerar! Det blir bra och jag tycker verkligen om Ville. Jag hoppas nästan att det blir fler böcker. Nu gäller det bara att få ut boken så att den når så många som möjligt. Det är den värd.